Jag kommer på mig själv hela tiden att jag sitter fel med ryggen och skulderbladen, men va fan, köksstolen är ju inte så jävla bra att ha som datastol, men vi får se om jag har råd att köpa en datastol när jag får pengar. Helgen då jag är barnledig igen, alltså 26-28okt så blir det att åka till Hedemora med B och kolla på barnloppisen i folketspark, kanske hittar lite julklappar och födelsedagspresenter till flickorna?

Har varit hemma hos Tobbe och idag ville jag också sova över, men tog mig i kragen och nattade Elvira och pussade hejdå till Svea, vi ses ju ändå imorgon. Så nu sitter jag här med 1 liter vatten, 1 stort glas med thé, 3 ölkorvar och 1 chokladkaka, min kväll kan verkligen börja nu! Blir lite körslaget och sen Sex and the city antar jag. Jag har plockat lite och mellan peuserna brukar jag gå mest och plocka, så jag får nog lägenheten städad idag ocskå, tjohoo! 

Hoppas ni får en underbar lördags kväll allihopa! Var rädda om er. PUSS

Eller man kanske ska säga dagmammefotot? Haha, min lilla underbara flicka börjar verkligen bli stor nu. Hon pratar jätte bra och jätte mycket och är väldigt gullig mot sin syster, vissa dagar.. Men hon blir så stor och fin, trodde de skulle få ett super duper gulligt kort på henne när hon ler och har huvudet på sniskan, men jag tycker detta vart fan så mycket sötare, det här är min lilla (stora) prinsessa.

Nu sitter jag med the eftersom kaffet är slut och musiken kommer ur data högtalarna. Måste försöka hitta en datastol som jag kan ha här istället för en köksstol. Dagen ser lugn ut och ikväll ska jag på middag hos Tobbe och tjejerna, jag har beställt pyttipanna, mums!
Var ju till Tobbe igår och käkade sushi, göttans, kikade på filmen Cockpit och den var rolig, men ändå jävligt seg för min smak. Tog en promenad hem efter den fast jag egentligen inte ville något annat än att sova kvar där, men men, nu jävlar är jag barnledig och ska sova ut och få sakna dom. 
Var ett sjujävla liv här och både polisen och securitas kom, men jag tror ungdomarna redan stuckit eftersom de inte hade någon med sig upp. Sen strax innan jag skulle gå hem ifrån Tobbe så var det någon/några som smällde av en jävla massa raketer, fast det lät ett tag som pistolskott blandat med bomber och raketer, så promenixen hem vart snabb, haha!

Dags att bli en människa, diskmaskinen är igång och nu ska jag mata tvättmaskinen, vika tvätten och sen blir det såklart ett gäng avsnitt av Sex and the City. PUSS

När jag var 17 år träffade jag på mannen som gjorde mig odödlig. Tidigare så var jag rädd för allt, konflikter med alla gjorde mig knäsvag. Den enda som verkligen kunde få mig knäsvag då var han. Jag vart en människa, jag fick en slags identitet och jag trivdes med den, fast den fick mig att känna mig värdelös många gånger. 
Men iaf, idag är jag singel och har ingen som helst kontakt med honom (förutom vän på fejjan) och jag lider ju inte så mycket utav att inte träffa honom eller att prata med honom ofta. Han gjorde mig till den jag är idag och det är jag tacksam över, jag fick mer skinn på näsan och jag fick jätte fina vänner. 

Strax efter att jag fyllde 19 så flyttade jag till Hedemora och träffade Tobias och jag ångrar inte en enda sekund utav de. Han fick mig att må jätte bra till skit till jätte bra igen. Efter nästan 3 år tillsammans och 2 barn bestämde vi oss att göra slut. En slags paus ifrån våran dans. Vi har nu en varsin lägenhet men bor nästan ihop eftersom vi har en sådan kemi och passion just nu så varje sekund jag är utan honom så tänker jag på honom... 

Känns jätte bra mellan oss, vi är som sagt inte tillsammans, men ingen letar en ny heller eftersom vi vill bli ett par i framtiden och vill ha flera barn, hus, volvo och hund. Svensson livet fast lite mer i våran stil, men det låter ju bra tat skriva Svensson livet. Jag har ett starkt stöd från min familj som hoppas på att detta ska lösa sig och jag hoppas Tobias familj känner lika. 

Det har varit ett jäkla spring här och folk ska ner i min källare och sova, dansa, knulla? Ja jag vette fan allt de ska göra där och dom har gitarrer och baseballsträn. Men nog om de. Jag känner mig dödlig nu, jag är inte längre 17år och odödlig, jag är 22 och dödlig. Enda sedan jag fick barn så har någon känsla kommit som säger NEJ till massa saker. Inte säga till vissa människor i vissa sammanhang för jag är rädd för konsekventerna (och då pratar jag inte om till mina vänner eller dylikt, utan om jag ser nå på stan, på gården eller till en okänd - läskig typ).

Jag ska nu krypa ner i sängen och försöka sova, ungdomarna har kommit tillbaka och jag känner mig gammal.