Åkte med Rune hem inatt så vid 4 var jag hemma å kunde sova. Men innan så bara grät jag. Fyfan, jag är så jävla knäckt nu så jag orkar inte ens stå på mina egna ben. Bara ligger å gråter. Jag har verkligen blivit knäckt nu, spärrarna har släppt å jag är svag. Mamma förstår å peppar mig att hålla ut tills pappa kommer hem, men det är ju 3 veckor dit. Jag vet inte vad jag ska göra heller. Mamma vill att jag ska åka hem till morbror å Anna-Karin, men va fan, så som det ser ut här, så vill jag inte lämna det. Jag mår så jäkla dåligt när det är skitig, jag förstår inte. Men det kanske är för att jag alltid får ta reda på allt å jag har alltid fått göra det när mamma & pappa har varit borta. Jag vet inte vad jag ska skriva, känner mig som en geleboll, jag kan inte styra över min egna kropp eller någonting. Kan inte någon komma å kidnappa mig långt långt bort så jag inte kan ta mig hem å se hur det ser ut. Långt bort där det finns glädje å kärlek, ta mig till mamma.

Någon som är sugen på att ha mig?
/malintjus