Kommer jag någonsin få detta ut ur mitt huvud? Hatar detta och vet inte hur jag ska ta mig till för att få det bra. Blir bara äcklad så fort jag tänker på de, vill inge mer.

Jag vaknar på nätterna kallsvettig, jag vaknar och vill inte somna om, jag vaknar och inser att det inte alltid kommer vara en dröm, jag vaknar och inser att det fortfarande är kvar. Jag vill inte vakna, jag vill inte sova, jag kan inte göra någonting, det förförljer mig som min egna skugga.

Så länge du är med mig, så länge tror jag att jag kommer känna såhär.

Även idag har jag fått frukost på sängen, det händer väldigt ofta nu för tiden. Minst 1 gång i veckan, hihi. Jag försöker ju ge Tobbe det okcså men det går inte lika bra eftersom han vaknar så lätt och i stort sett alltid före mig.

Dagen ser lovande ut iaf, trodde det skulle vara piss väder eftersom det var bra väder igår. Men jag gnäller inte. Så idag blir det iaf en cykeltur har jag bestämt, annars jävlar blir jag förbannad!

Läre gå igenom blommorna med så dom har vatten och allt, men jag har glömt hur det på köksbrodet skulle ha vatten, om den skulle stå i slasken och dricka nedifrån eller om den skulle ha vanligt, hm. Ja jag får försöka gnugga min hjärnceller för att komma ihåg, hehe.