8 år, fyllda med kärlek och hat, motgånger och framgångar, men i vått och torrt har vi varit vid varandras sida. Tack för att du är du och för att du alltid finns där för mig. Älskar dig så otroligt mycket.

Ja, hur många gånger behöver jag skriva samma saker? Om och om igen, samma visa varenda gång, att jag aldrig lär mig. Jag vill ju blogga, men jag glömmer bort, eller glömmer bort är nog fel ord att använda eftersom jag tänker på de flera gånger om dagen. Jag vill, men tiden och orken finns inte riktigt. 
Men nu börjar jag ju lugnt och försiktigt att komma in i en spiral med en fungerande vardag. 

Mycket har hänt sen jag skrev sist och jag ber om ursäkt för mitt långdragna mellanrum. 
Jag är gravid, vi ska ha vårt 3dje barn om några veckor. Är beräknad 4/11 och går nu in i v35. Vi har inte kollat upp kön men har gett bebisen namnet Pyret så flickorna har ngoot att säga. Vi hoppas på en pojk, men en flicka är lika välkommet! Graviditeten i sig har inte varit en dans på rosor. Jag har varit sjukskriven sen slutet på juni och går just nu på graviditetspenning, så under hela sommarperioden var jag däckad. Allt ifrån illamående till foglossning och ligamentbesvär. Jag saknar jobbet som bara den, blev avstängd från arresten den sista juni och i samma veva blev jag ju sjukskriven från boendet. Brukar vara och hälsa på pensionärerna och kollegorna lite titt som tätt. Sist jag var där så hade Sveas skola en liten sång uppvisning på Terapin, så då gick jag dit och lyssnade och pratade skit med både personal och boende. Värmer så mycket i hjärtat att dom ändå kommer ihåg en fast man inte varit där på flera månader och att dom även har ett litet taskigt minne. 

Men annars då. Tobias är i Gävle och jobbar om dagarna, åker vid 5.30 och kommer hem vid 20. Svea har börjat i första klass och hon trivs som bara den, uppstigning 6.50, taxin kommer 8, börjar skolan 8.30, slutar 14, taxi hem så hon är hemma till ungefär 14.15 Elivra är hemma mestadels, men på måndagar har hon NTA 9-10 (hämtar hem henne ca 13-13.30), tisdagar och onsdagar är de simskola och torsdag får hon gå på dagis igen. Fredagarna tillbringar vi tillsammans med Tobias som han oftast jobbat in. 
Söndagarna har blivit lite som en bakdag för mig också, något som Tobias verkligen har saknat och som jag lagt på hyllan under några år. Så 2 söndagar i rad har jag bakat vaniljbullar och chokladbollar som Tobias tar med sig under veckan till jobbet och utfodrar sina gubbar. Har hittat massa nya recept som jag skulle vilja testa, men kroppen säger snabbt ifrån så försöker fördela allt under veckans gång.

Angående min lilla rubrik, börja älska. Jag tror banne mig att jag börjar älska måndagar. Hur jag ens kommit på den tanken har jag ingen aning om, men de känns lite som en slags ny start. Ny dag, nya möjligheter, ny vecka. 
/yours truly malin