Är allting fejk som vi lever i? Är det på låtsas, vad går livet ut på, den som kan fejka mest? Ska man ljuga eller tala sanning eller kanske båda delarna, vad får man ut utav att bara ljuga? Vad får man ut över att leva uppe i det blå på dom rosa molnen, vad får man ut av det? Ska man känna smärta för att veta att man lever?

Tankarna gror i mitt huvud så ibland undrar jag om jag inte ska ramla för det blir för mycket i tanke ballongen. Har funderat över allting nu, filosoferat varenda liten bit i mitt liv och varenda person som jag har med mig på min väg. Alla ljuger, även jag, jag ska inte påstå att jag är guds ängel! Men varför gör man det? Varför lever man i en förnekelse med lögner och sorg? Jag har så många frågar men så få svar som jag kan få, kan ingen komma och ge mig alla svar?

Lite bilder kan jag iaf bjuda på så det inte blir ett allt för tråkigt inlägg.

Jag & Lina.
    

1.   2.  3.   4.   5.   6.   7.   8.    9.   1o.   11.    12.  13.   14.   15.   16.      

1. Mini julbord hos svärisarna 
2. Svärmor

3. Offroad

4. Offroad 

5-11. Jag & Lina
12. Jag & Tyke

13-15. Putte fnask

14. Svärmor

Nu ska jag ta en promenad med Putte och sen försöka sova lite. Har fått lite granna ordning på lägenheten nu,  synd att allting ska komma på en och samma gång bara. Men jag hoppas att allt löser sig, hatar att vara i denna svacka nu :(
/malintjus